Idag blev det lite för mycket och första tårarna, nej, andra omgången tårar, föll på ecuadoriansk mark. Eller snarare på Muñoz köksgolv... och idag på mitt överkast.

Första omgången var när jag just kommit till kontinenten, landet och huset och fick låna telefonen för att ringa hem till Rasmus o säga att jag landat okej och så. Klockan var 6 på morgonen för oss båda och jag hade varit på resande fot i 23 timmar. Så tårarna var inte långt borta eftersom mitt hjärta varit tungt under hela resan sen vi hade vårt tårdrypande farväl på Kastrup... Rasmus mumlande kommentar i telefonen var "Måste ställa ner din cykel i förrådet... Tror ju att du är hemma varje gång jag kommer hem och ser den utanför dörren..."

Andra omgången var följaktligen ikväll. Jag träffade ju Rene i måndags och han nämnde då att varje ecolodge jag besöker förväntar sig att jag ska skriva 1-2 sidor utvärdering och rekommendationer för deras verksamhet. Okej, det kan jag väl göra, det behöver jag ju för min uppsats också... Men oj förresten, vad förväntar de sig? Tror de att jag är en expert med mångårig erfarenhet som vet exakt hur de ska få allt fixat till minimum price? *svälj* Jag är ju bara en liten student från Sverige, jag vet ingenting! Jag har ju bara pluggat i tre år, vad är det?

Ovanpå det ringde Rene i eftermiddags och sa att sex lodger är spikade, att han betalar åt mig så länge och att han redan lagt ut halva kostnaden. Och då slog det mig väl samtidigt att jag både har ett stort uppdrag framför mig som jag vill klara av, och klara av riktigt bra, men också att jag är skyldig Rene pengar, och mer pengar än jag sa att jag egentligen hade att undvara... Han sa även att han helst ville ha dem överförda till hans konto till imorgon eftersom han åker tillbaka till forskningsstationen i djungeln där han jobbar i övermorgon... Så han skulle alltså ha 12 879, 32 SEK inom 24 timmar. *svälj, igen* Började nysta i hur jag skulle göra, men eftersom det är för mycket pengar för att ta ut kontant från bankomat på så kort tid måste jag ju göra en utlansbetalning från mitt SEB-konto. Och den överföringen kostar 200 spänn och tar ju oftast en vecka...

Eftersom jag även var trött och nog är mer drabbad av höjden än jag först trott, så började tårarna falla när jag startade min dator och såg att Rasmus var online.
"Krama mig..."
Och han kramade mig så varmt och så mjukt, som alltid. Och efter fem minuters prat med honom log mitt hjärta igen och tårarna var bara lite salt på kinderna. Jag älskar honom...

Vid lunchen hemma i huset idag frågade mamí mig i alla fall inte igen om jag hade pojkvän, men däremot igen varför jag inte äter kött.
"Es vegetariana? Por qué!?!"
Hon frågade sen vad min mamí heter och jag svarade välartikulerat "Mar-ga-re-ta!"
"Marguerita!"
"No, Mar-ga-re-ta!"
"Margerite!"
"No... suck... MAR-GA-RE-TA!"
"Qué?"
"El mamá de mi padre (min farmor) se llama Gun-borg" försökte jag istället...
"Dum-boj?"
*suck*
"Okey, this should be easier: El papá de mi padre (min farfar) se llama Ar-ne!" (med tungspetts-r...)
"Ar-ne?"
"Sí!! Like carne, pero sin c!" (Som carne (= kött) fast utan c)
"Más carne?" (Mer kött?)
*djuuuup suck*

Mí profesor Martín är taoist och också vegetarian. Han säger ofta att alla ecuadorianer är si eller så, utom honom själv, han är el exceptión. Idag berättade han om olika sporter se practica (man utövar) i Ecuador. Bland annat ägnar man sig åt tjurfäktning, på det mexikanska, brutala sättet där tjuren ska dö en utdragen och plågsam död. Och så hund-... -fäktning? Nej, vad heter det? När man låter två hundar slåss med varandra tills den ena dödat den andre... Likadant gör man med tuppar. Och han som taoist och själsvän berättar om det med ett stort flin i ansiktet.
Men det värsta var när han berättade att han själv betalat för att se när man se practica golf con pollo: golf med höna. Åskådare får ge några slantar för att se när en man först gräver ner en höna, levande, i marken med bara huvudet ovanför och hur han sedan, medelst en golfklubba, svingar högt och skickar iväg hönans huvud, utan kropp, x antal meter. Sen firar man med att gräva upp hönans kropp och äta den.

Mycket annorlunda i Quito...