Sitter vid frukostbordet i det otroligt kalla köket. Här är kanske 14-15 grader eftersom det skiljs från friska luften av en gallergrind och ett tunt fönster...

Marta kom in i köket nyss och ville göra sin vanliga handskakning som morgonhälsning. Känns lite underligt att skaka hand med samma person varje dag... Hon sa att hon kommer att sakna mig. Sin homie på bottenvåningen. Men jag kommer tillbaka om två veckor. Två veckor känns inte så länge denna gången eftersom jag kommer att ha mycket att göra och byta lokal mitt i, men samtidigt är det 50% av den tid jag hittills tillbringat i landet!

Sa hejdå till Anne o Frances igår kväll. Var inte sorgligt, men det sved i hjärtat. De är verkligen underbara och jag känner mig så otroligt lyckosam som hamnade i samma klass som de den första veckan! Vi bestämde igår att vi ska ses i Berlin i mars-april för en långhelg med musik, snack och drinkar på stan. "And then we can visit my hometown, Guben! That's where the factory for the "Bodies"-exhibition are made!" sa Frances. Det är alltså där man suger ut alla kroppsvätskor från döda människor och ersätter dem med flytande plast. Mums...

Har fått ett ecuadorianskt id-kort!!
Hämtade mitt pass igår morse och åkte sen på eftermiddagen till Policia Nacional i norra Quito. Visste inte riktigt vad jag skulle göra där, uppfattade "censos" ett antal gånger och tänkte att det var som att registrera sig. Kom dit med taxi, letade upp dörren och möttes av den surmulnaste blick nånsin i detta landet. Kvinnan bakom disken sa ingenting utan bara stirrade irriterat på mig, men jag gick fram, presenterade mig och sa på min hackiga spanska varför jag var där. Två sekunders tystnad och sen öppnades dammluckorna: "fdsjagbsgldfgdsrgdbgushuth" lät det som i mina öron... Och när jag inte förstod blev hon ännu surare... *suck*
Men jag blev servad av en man som hade sitt företag i trappan utanför.
"Gult kuvert? Visst, inga problem! 50 centavos, tack!"
"Va? Det är ju jättedyrt (enligt ecuadorianska mått mätt)! Kostar inte ens hälften annars!"
"Gå o köp det nån annanstans då!" sa han med lurig blick.

Clever bastard... ;)

Efter tre vändor till en liten affär tre hus bort och ännu ett besök hos den lille affärsmannen, fick jag mitt id i handen och ett minimalt leende från polisofficeren som registrerat mig (och skickat iväg mig tre gånger för att jag inte haft de kopior jag behövde...). Den lilla affären sköttes av två överviktiga systrar som sålde tavelramar, kopierade dokument, sålde barnkläder och tog passfoton. Fotona tog de genom att plocka ner två tavlor från en liten sidovägg, ställa kunden framför väggen så att inte spikarna syntes, fota med en enkel digitalkamera, visa kunden hur fotot såg ut, "Detta blir bra! Mycket söt, mycket söt...", och sen skriva ut det på en liten laserskrivare. Tre dollar. De rörde sig väldigt långsamt båda två och så fort det kom in en ny kund i den liiiiiilla butiken hälsade de och frågade vad personen ville. Känns som ett onödigt invecklat system, borde vara bättre att ägna sig åt en kund i taget... Men de var väldigt vänliga och när jag väl var klar med mitt tvåtimmarsbesök hos polisen gick jag förbi deras dörr och viftade med mitt nya id. De sken upp båda två och det forsade lyckönskningar och glada ord över mig. Mycket tacksamt!

Kom hem trött och hungrig, men efter att ha nått Rasmus på Skype log jag igen... ;)

Nu ska jag rätt ut i Amazonas och besöka mina två första ecolodges. De heter Sani lodge och Napo Wildlife Center och ligger längs Napofloden. Deras hemsidor kan hittas via länkar ute till höger. Känns nervöst, men ska bli fantastiskt skönt att få uppleva THE Amazon och få ägna alla tankar åt uppsatsen. Tar med mig nästan alla artiklar, min dator, lexikon och några övningsuppgifter i spanska. Vill ju fortsätta utveckla mitt språk, o hoppas det kan gåutan skola...
Tillbaka i Quito sent den 7 november och åker sen vidare till nästa lodge den 9 november. Får se om jag når internet innan dess...

Anne o Frances går sin sista dag i skolan idag och åker sen till Galapagos imorgon. Där ska de arbeta med vars ett volontärprojekt i fyra veckor innan de återvänder till Europa. De ska båda jobba på skolor och Frances ska förhoppningsvis få undervisa i musik! Cooolt... De kommer att ha det jättebra säkert och jag längtar efter att få höra allt om det!

Jag har gjort de två första avbetalningarna på Rasmus o min resa till Galapagos, så nu är det säkert att vi också ska dit!!! Underbart fantastiskt!!! Stort tack pappa för det finansiella understödet!

Okej, nu måste jag slita mig! Marta har kramat mig varje gång hon gått förbi, men nu måste jag borsta tänderna, packa det sista och leta upp en taxi mot flygplatsen...

Tar ett djupt andetag...
...och säger tyst för mig själv:

"GERONIMOOOOOOOOO!!!"