HOLA!!

Varma hälsningar fran Peru! Rasmus o jag har nu natt Puno o tillbringat dagen pa Titikakasjön; världens högst belägna navigerbara sjö. Vad betyder det egentligen? Kan man inte navigera pa andra sjöar som ligger högre? Hm... Den var iaf imponerande stor, kan tänka mig natt i storlek med Vänern, dvs man ser inte fran ena sidan till den andra. Vattnet var fantastiskt kallt, typ +5 grader eller sa, men oj som det sag ut som Grekland! Vi besökte ön Taquile o den var precis som en liten grekisk ö med böljande kullar fulla av odlingar, mycket stenrösen och väldigt torr, rödbrun jord. Solen sken fran en klar himmel hela dagen vilket gjorde att det kändes som Grekland ocksa, men sa fort man kom in i skuggan pamindes man om att man var pa 3 800 möh i de peruanska Anderna istället... Rasmus o jag anlände med nattbuss fran Cusco kl 5 imorse o blev körda till ett hotell där vi kunde äta frukost o lämna vandringsryggsäcken över dagen. Sen blev vi upphämtade kl 6:45 o fick aka bat med 20 andra turister ut till de flytande öarna som Titikakasjön ocksa är sa känd för. Dessa öar är byggda av utskurna jordkuber som bundits ihop och täckts med en sorts vass (tror jag) som heter totora. Urinvanarna har bott pa dessa flytande öar sen innan Inkatiden (ca 1200-1534) och använder totora till allt: öar, väggar, tak, madrasser, vävning och för att äta. "Tastes like asparagus" sa var guide... Öarna var riktigt mjuka att ga pa och vi sag nagra solpaneler sticka upp (finns ingen elektricitet i övrigt) sa jag var glatt imponerad, men när jag sen bad att fa lana toaletten fick jag först betala 1 hel sol för lite toapapper, sitta i ett bas med bara tre väggar o ingen dörr (vacker utsikt iaf!) och när jag spolade medelst hink ur stor vattenfylld tunna anade jag att the waste water gick rätt ut i sjön där under... The natives främsta sysselsättning är fiske...
X antal kvinnor försökte sälja armband, halsband, filtar, tyger o sma gosedjurslamor, men allt ser ju likadant ut och till slut orkar man inte ens titta. Men pa flytande ö nummer tva fick jag syn pa ett kuddfodral med gröna ankor (patitas verdes!) pa och kunde ju bara inte sta över! :)

SNart gar nästa nattbuss, vilken ska ta oss till Arequipa och en tvadagarsutflykt till Coca Canyon där vi bl.a förhoppningsvis ska fa se kondorer!

Men jisses, vi har ju klarat av Inkaleden o beundrat Machu Picchu!!! Kan knappt tro att det är sant och att mina minnen inte bara är drömmar (sasom att jag inatt drömde att jag kunde ga ner i spagat...), men visst gör vaderna fortfarande ont och det känns förvanansvärt bekant att hiva upp den 15 kg tunga vandringsryggsäcken pa ryggen... ;) Rasmus o jag försökte tappert sova igenom nyarsfesten pa vart hostel i Cusco o somnade ca 23:30, för att vakna kl 5:15, ta vara packade väskor o lämna det spritstinkande hostelet och hitta en taxi in till Plaza de Armas. Där blev vi hämtade av en stor buss som till slut hade 7 turister till innan vi lämnade Cusco. Det var tva amerikanska tjejer, en engelsman och en portugis - resten var skandinaver... Engelsmannen var ihop med en norska o bodde i Oslo och det sista paret var David o Frida fran Göteborg. Det blev mycket "skandinaviska" under turen, men även manga skratt, mycket popcorn o manga "ska bara hämta andan". Vi vandrade i 3,5 dagar längs en bistig till den riktiga Inkaleden, men eftersom den riktiga gar nere i the Sacred Valley, omgärdad av tagräls och högspänningsledningar, sa skulle det bli mer "autentiskt" med bistigen. Vi campade pa vägen, fick maten serverad och sov i tält - allt buret av lika manga bärare som turister. Bärarna var nästan alla fran omradet och vaknade först o gick o la sig sist. De dukade fram och lagade frukost, packade sen ner alla tält o all utrustning och SPRANG förbi oss under dagen för att kunna sätta upp allt igen pa nästa campingplats innan vi kom dit! Sannerligen imponerande och smatt pockande pa samvetet... Var Inkaledsvandring inleddes med 10 km ondulerande led första dagen, fortsatte med 12 km uppförsbacke med en stigning fran 2 800 m till 4 200 m andra dagen och 16 km först upp och sen ner tredje dagen, för att avslutas med 8 km upp o ner genom ösregn sista dagen - men sa nadde vi ju Machu Picchu och fick häpna över detta ett av världens nya sju underverk. Otroligt... Har drömt sa länge om att fa komma hit och göra just detta, att jag nu är närmast besviken pa mig själv för att jag inte fattar att jag har gjort det! Men minnena kommer att pratas om och tänkas pa, sa förhoppningsvis sjunker det in om ett tag. Vid lunchen idag pa ön Taquile träffade vi fyra argentinskor som ska göra Inkaleden om ett par dagar. De sa "We don´t do sports, we don´t exercise, we don´t do anything - do you think we can do the Inka Trail?"... "Of course you can! But only bring what you REALLY need! And a warm sweater! And longjohns! And a rainjacket, rain pants AND a plastic poncho... It´s really cold - we slept with our clothes on - and don´t expect to get showers and be clean! And since it´s at such a high altitude you will definitely be short of breath! But just take your time, bring warm clothes and don´t expect to be dry, and you´ll be just fine!"...

Längtar efter att fa ladda över foton fran kameran till min laptop o sakpa back up, samt lägga upp nagra pa facebook, men jag far försöka ge mig till tals o vänta 11 dagar till. ;) Har massor mer att berätta, men tiden rinner iväg o vi maste packa om i vara väskor o borsta tänderna innan nattbussen gar. Det var förresten den andra bussen i mitt liv som jag har kunnat sova pa! Jag brukar inte kunna sova mer än nan timme sittandes, vilket gjorde vara bussresor i Kanada o USA förra aret till ett helvete, men det gick denna gangen tack vare Power Buscama: sovbuss med väldigt fällbara säten! Saklart maste även ett tack riktas till var taxichaufför och turistagentur som lanade mig tva filtar eftersom vi bara har en sovsäck. Vi kom tillbaka till Cusco fran Inkaleden, Machu Picchu o Aguas Calientes vid 22-tiden pa söndagkvällen eftersom det varit en landslide som täckt sparet och gjort alla tag försenade. Pa taget hamnade vi mitt emot en Peruvianliknande mor och hennes lilla dotter, men sa börjar de prata med varandra och vi hör till var häpnad att de talar danska! Mamman hade flyttat till Danmark för snart 20 ar sen och bor i Köpenhamn med sin tös, men besöker sin familj i Lima varje ar, oftast kring jul. Nu hade de tagit 10 dagars avstickare till Cusco o besökte Machu Picchu "for maske den femte gang..."! :)

Okej, nu slutar jag! Hoppas kunna skriva igen antingen fran Arequipa pa fredag eller fran Guayaquil pa lördag.

The adventure continues!!

*varma kramar* fran Razz o Anka i Peru