Jag mår braaaa!!

Vilken lycka att få säga och känna så! Idag var jag utanför huset för första gången på 4 dagar! Om man inte räknar de tre kvarteren till laboratoriet som gjorde min parasitundersökning. Men nej, jag hade inga bichos som det kallas. Attans... de kan man ju bota, men man kan inte bota otur... antar att jag kommer bli sjuk igen snart då...

Jag gick ett varv i La Mariscal mitt på dagen idag och fixade bland annat utskrift av 108 foton från Perú och Galápagos som jag skulle vilja sätta upp på väggen i hallen där hemma. 27 f*cking dollar! Skulle det kosta så mycket hemma tro?... I alla fall sprang jag på min vän, min enda vän i Quito! Vi skulle ha setts för lunch samma dag som jag blev sjuk så han visste att jag varit dålig. Han hade en väninna med sig och vi började prata på spanska. Han frågade hur jag mådde och om jag fått veta om jag hade parasiter eller inte. Jag tänkte på mitt nyinlärda ord bichos men mindes det inte helt rätt och råkade säga "No tengo bechos!" högt och glatt, mitt på trottoaren i middagsrusningen. "Pechos? Eh, Annika, pechos means breasts..."
OOooops... En lättnad för mig var att väninnan blev mer röd i huvudet än jag...
Marta hävde upp sitt grova garv så hon nästan grät när jag berättade om det för henne nyss... Hon hade förresten på sig en t-shirt just då, med två blå fötter från en blue footed boobie på samt texten "I love boobies"...

Lite senare såg jag att Galamountains kontor låg tvärs över gatan. Det var dem Rasmus och jag var på Galápagos med. Jag gick in och sa hur underbar resan varit, att deras schema över dagarna är härligt späckat och kul och att Marlon var en underbar guide. Tjejen bakom disken blev jätteglad och sa att hon skulle hälsa Marlon från oss. Hon hade hört att han skulle komma till Quito snart för att hälsa på sin andra son och sin fru, men visste inte hur sonen mådde. Måste skicka marlon ett mail innan jag verkligen glömmer bort det...

Oooo! Två underbara mail fick jag idag! De var från chefen Chefen av Maquipucuna samt frun till chefen Chefen för Alándaluz, två av mina ecolodges. Båda tackade varmt för de rekommendationer jag skickat, med snälla lovord. Jag blev otroligt glad och plötsligt jättesugen på att arbeta vidare med uppsatsen! :D Jobbade faktiskt på den igår, så nu är the spell broken: jag kan öppna Word utan att det gör ont, jag blir blind eller dör av tristess! WohOoo! Datorn ska definitivt med till Black Sheep Inn på fredag!

En bra dag det här! Fast jag fick komma hem från stan tidigare än beräknat eftersom det började ösregna och jag frös... Åt lunchmacka på mitt favoritställe El Rey också! Har fortfarande kvar smaken i munnen. MJAMS!

;)

P.S. Under halvtimmen sedan jag la upp detta inlägget har jag hört Marta i köket säga "Pechos! Muahahahaaaa!" säkert tio gånger...