Shit, bara 10 cent kvar att surfa för! Nu far det ga undan!
Fast det är svart att skriva fort med vänstra langfingret tejpat till ringfingret... Och sa chattar jag med en kompis pa facebook o en annan pa gmail samtidigt... ;)

Parque Nacional Cajas var fantastisk! Rasmus, jag o var brittiske vän Greg gjorde en 4-timmars hike pa 3 700 - 4 200 m höjd, mellan fantastiska bergstoppar o klara glaciärsjöar. Otroligt vackert o stillsamt... O kallt! Men Greg hade tappat bort sitt enda par langbyxor o hade bara Hawaii-style badshorts... Men Rasmus räddade honom genom att lana ut sina regnbyxor, och sa hade han ju sin Panamahatt i bjärta färger... ;) Efter vandringen tog Greg bussen tillbaka till Cuenca medan Rasmus o jag väntade pa en mot kuststaden Guayaquil. Tillsammans med Greg hojtade vi ramsor tvärs över vägen till varandra, sasom "How much wood would a wood chuck chuck if a wood chuck could chuck wood?" och "Sju sköna sjuksköterskor skötte sjuttiosju sjuka sjömän pa skeppet Shanghai", tills Gregs buss kom. Rasmus o jag var bada jättetrötta, bade pa grund av för lite sömn samt den langa höghöjdsvandringen, sa vi var tämligen flamsiga. Sa kommer Rasmus pa idén att leka pjett (eller "plätt" som han säger...!?) och vi börjar fara runt mellan stenarna bredvid vägen. Jag börjar närma mig att kunna pjetta Rasmus tillbaka, men sa orkar mina fötter inte riktigt lyfta pa sig, jag snubblar och WHAM slar hakan i en sten. AJ!
Satte mig upp o var nog mest förvanad, men sa börjar smärtsignalerna släppas fram till huvudet och tarar börjar välla upp i mina ögon. Rasmus böjer sig ner framför mig i ser alltmer bekymrad ut, vilket inte precis lugnar mig, men vi far fram servetter, alkogel och plaster och med perfekt timing kommer en buss mot Guayaquil. Den hade dessvärre inga lediga sittplatser, sa vi far sta upp längst bak; jag snörvlande med värkande käke, huvud, hand och ben, och Rasmus snart med aksjuka och illamaende. Fy fan... Utsikten var fantastisk, men höljd i dimma bakom tararna och det var kanske bra att vi inte riktigt kunde se hur brant det var en meter utanför den slingrande bergsvägen... Vi madde sa daligt bara tva att vi hoppade av bussen i en liten bergsby, utan att riktigt veta vad vi skulle göra, men sa kommer en ny buss efter bara en minut och har lyckligtvis tva platser lediga; passagerarsätet bredvid chauffören samt en kudde pa golvet däremellan...
Rasmus kunde somna och slippa ma illa, och min inledande smärta började lägga sig o jag kunde läsa pa om Guayaquil i min Lonely Planet bok under tiden. Vädret blev varmare o varmare o växterna utanför fönstret allt större o färggladare medan vi klättrade ner fran 4 000 m till havsniva. Och till slut, efter 4,5 timmar: Guayaquil: Ecuadors största stad med sina drygt 2 miljoner invanare. Floden Guayas flyter längs med strandpromenaden Malecón, men den är sa bred att Rasmus började undra var gränsen gar mellan "flod" o "sjö"... ;) Nu har vi haft tva fina dagar i Guayaquils hetta o ska springa till flygplatsen alldeles strax (Rasmus börjar titta nervöst pa mig o säga "Älskling...?"). En rolig sak i Guayaquil jag bara maste nämna är parken Bolívar där de har livs levande iguaner springandes omkring! Pa gangarna o i träden, överallt! Skitcoolt! Men man far akta sig för att sta under träden i parken eftersom de kissar störtregn o bajsar tennisbollar utan förvarning...

Nu klämmer han hart pa mitt ben o ler stelt, sa nu maste jag nog sluta... ;)

Mot Lima, Cusco o Inkaleden!!! Ingen uppkoppling pa 4 dagar om vi inte hinner skriva fran Cusco, sa: GOTT NYTT 2009!
Hoppas vi alla kan vara mer generösa med var tid som vi tillbringar med vänner o kära, att vi kan skratta varje dag, och ta cykeln istället för bilen allt oftare.

*peace, love and understanding*

/patita verde