Back in Quito!

Igen...

Skrev till en kompis häromdagen att jag återvänt till Quito så många gånger nu att det känns som "hemma". Vandra runt bland kvarteren i El Mariscal, veta vad gatorna heter, var affärerna finns och vilka kaféer som är billiga/har godast kaffe. Mysigt!
Men samtidigt saknar jag mina vänner från språkskolan, de jag gick runt där med, pratade, undrade o skrattade med. Frances och Anne är båda tillbaka i Tyskland respektive Belgien nu, och Achim har fortsatt från volontärarbetet på Galápagos (vilket bestod i att lära 3-åringar tala engelska. De kunde inte ens tala spanska, sa han...) och är nu som volontär i en nationalpark i Costa Rica. Ganska najs!

Bellavista, min senaste ecolodge, hade mycket trevligt folk och låg i en underbar omgivning, men ack, så fick jag matförgiftning (för andra gången på en månad), och såg bara min säng i två dagar. Dock var behandlingen på Bellavista långt mycket bättre än Faustos flinande kommentar "You're having diarrhea, aren't you?" på Napo Wildlife Center i Amazonas! Två av guiderna kom med te, vitt bröd och soppa till mig, medan självaste tillfälliga bossen på stället kom med medicin! Denna matförgiftningen var annorlunda än nån (två) jag upplevt tidigare, eftersom jag hade kramper i magen som gjorde så ont att det var svårt att andas. Men jag fick ett stort gult piller var åttonde timme och en hel flaska med vätskeersättning som jag skulle dricka upp. Kaskaderna ur båda ändarna lugnade sig inom de två dygnen, men kramperna sitter fortfarande kvar, om än mycket mildare. Men på grund av sjukan så skjuter jag upp avfärden till nästa - och min sista!!! - ecolodge till på tisdag morgon. Den heter Polylepis och ligger på 4 000 m höjd, men motsatt mot vad ryktena sagt så har de tydligen elektricitet! Internet är en annan fråga, men jag kan ta med datorn and make myself useful medan jag är där iaf!

Är lite ledsen idag eftersom jag fått säga hej då till en god vän. Troligtvis kommer vi aldrig mer att träffas, men om vi gör det så lär det dröja ett tag... Han kändes nära direkt, som en bror, och vi har kunnat prata och skratta och fundera över vad som helst. Och jag har vetat att jag har haft en vän i Quito att träffa o hänga med när jag har kommit tillbaka från mina ecolodges. Hans reseberättelser och äventyr har varit väldigt inspirerande och jag har alltid känt att jag fått energi efter att ha träffat honom; ny upptäckarglädje! Som med britten i djungeln: en glädjekälla som bara smittar! Så underbart det är med såna människor! Känner att flera av mina vänner i Lund är likadana och det gör mig väldigt glad. Vilken skatt! Men så sorgligt när man måste säga hejdå och vet att man troligtvis aldrig kommer att ses mer...

Skickade iväg Mailet idag. Mailet till Kilroy. Mailet där jag ber om att få byta hemresedag.
Hade Rasmus som stöd online, men så läskigt det var! Men nu är det bara att vänta och se, när det dimper ner ett mail från Kilroy kommer jag förhoppningsvis veta mitt nya hemresedatum.

Qué emocionante! (Så spännande!)

P.S. Håller på att baka Lussekatter med Julieta den Yngre! Dock var smöret konstigt och någon riktig saffran hittade jag inte heller, samtidigt som de bara hade cups i huset och inga decilitermått. Azfrán används mest som en salladskrydda och smakar ingenting utom kanske lite salt o peppar... Men den färgade mjölken ganska bra (efter typ 3 msk...), så hoppas att det blir lite LIKT lussekatter även om smaken inte är densamma...

Fan! Russin! De glömde jag köpa! Mierda...