Ar i Bellavista i skrivande stund, men vet inte riktigt nar jag kommer att... vänta nu, varför skriver jag utan å, ä, ö? Jag skriver ju pa min egen dator och behover inte skriva med bara a och o! Hm... Kan vara för att jag skickat mail från bara ecuadorianska datorer de senaste tio dagarna, och när jag jobbar på min egen dator skriver jag bara på engelska, så å, ä, ö har inte använts på sistone!

Tänker väldigt mycket varje dag.
Reflekterar över vad som sägs mellan turister o mig, mellan turister, mellan arbetare och mellan arbetare och mig. Och vad som inte sägs. Finns så mycket intressant att prata om, ta reda på, inspireras av, och försöka ändra på. Både miljö- och hållbarhetsaspekter, men även mycket personlighetsgrejer och livsfrågor. Att möta människor från hela (väst-)världen helt randomly så här, och börja ställa frågor är väldigt intressant! Vilka livsöden! Olyckor, sjukdomar, flytter (flyttar?), barn, andra hälfter, kärlek, tur, otur, och val, val, val… Haha, börjar använda kommatecken på amerikanskt vis när jag skriver på svenska också! Coolt! Har inte börjat drömma på spanska än, men engelskan kommer ganska snabbt i drömmarna när jag kommer utomlands. Drömmer mycket här! Har vaknat av att jag pratat i sömnen, av att jag gråtit så kudden varit blöt, av att jag blivit skrämd av något i drömmen, och någon gång av att jag skrattat! :) Känns som om min insida är väldigt aktiv här. Men jag vågar inte tänka för mycket på Rasmus… Tidigare för att jag skulle bli ledsen, men nu för att jag får fjärilar i magen och inte kan sitta still – det är ju bara två veckor kvar idag tills han kommer!!! WOHOOO!!! Har tre dagar kvar här på Bellavista, sen tre dagar i Quito och därefter en vecka på min sista ecolodge Polylepis. Allt jag vetat om den har varit att den ligger på 4 000 m och att där är k-k-k-kallt! Men igår fick jag även veta att de inte har elektricitet, så det blir nada skrivande eller kommunicerande under den veckan. Inte jättesmidigt med tanke på sista-minuten-frågor inför Rasmus avfärd… Men vi får snacka rejält när jag är i Quito i helgen, helt enkelt. Har skickat en inköpslista och en packningslista till honom, där jag bland annat tipsar om att packa långkalsonger (har på mig både underställsbyxor och –tröja as we speak…) samt att köpa två tuber alsolgel på Apoteket. Alcogel har de här – och mycket billigare – men jag visade mig ju vara allergisk mot deras antiklisalva, så det blir dubbel svensk dos av det istället…

Men alla människoöden och personligheter, ja! Så spännande! Och när man träffar så många människor – visserligen olika, men ändå snälla – så undrar man lätt varför det finns krig i världen. Svält o katastrofer, visst, men krig? Aktivt dödande! Hur kan det finnas folk som vill någon annan illa, när man träffar så många människor som bara vill njuta av naturen, ha en skön semester och träffa nya människor?
Så underligt när man vistas i en vacker omgivning…

Lärde känna en av guiderna här, de första två dagarna. Han heter Erik och hans pappa kom från Tyskland till Ecuador 1949, när han var 13 år. Nu driver pappan och mamman en hostería utanför byn Los Bancos, ca 35 km härifrån, vilket även är där Erik har växt upp. Erik rabblar spanska som alla andra anställda, kan alla lokala fåglar och växter, och har ju levt hela sitt liv i det här området, men ändå ser jag honom inte som ecuadorian just eftersom han är blek och lång… Hm… I alla fall så fattade vi tycke för varandra ganska snabbt och pratade en hel del. Upptäckte att vi hade väldigt mycket gemensamt på våra insidor och i våra tankar, särskilt under tonåren, vilket ökade känslan av att vi var närmare ”släkt”. Men Erik, trots sina 28 år, verkade fortfarande ha kvar mycket av sin rastlöshet och impulsivitet. Han berättade att han älskade att cykla mountainbike utför, och när han skulle bege sig hem till Los Bancos för fyra dagars semester i måndags så skulle han cykla. Så jag frågade om jag fick följa med. Erik’s cykel var hans egen, med riktigt bra stötdämpare fram och bak och en superb ram för downhill. Jag fick hyra en av Bellavistas cyklar, vilken visserligen hade stötdämpare fram, men inga andra snajdigheter. Detta gjorde att turens första 15 km på grusväg med baseballstora stenar blev tämligen painfull och mina hypermobila handleder are invirade i gasbinda för värme och stöd sen dess… Men så vackert det var! Tänkte hela tiden på Hartzö eftersom luften, ljuset, kohagarna, grusvägarna och skogarna påminde mycket om en sommarkväll tidigt i juli på min favoritö. Sommarlov… Vill verkligen cykla till Hartzö i år, idéen växer sig starkare och starkare hos mig! :)

Ska försöka komma åt datorn på kontoret idag och hoppas att den lilla modemuppkopplingen håller i sig så att jag kan maila spexet och fråga när jag kan komma hem och fortfarande vara med på scen i vårens uppsättning. Har bestämt mig till 97% för att stanna 4-5 veckor till i detta underbara land. Nu när minnet av alla close encounters med insekter på Maquipucuna har lagt sig något så börjar jag längta efter att volontärarbeta där! Och sen kanske jag hinner resa lite till innan det faktiskt är dags att säga adjö till denna fantastiska kontinent. Har ju svårt att lämna ställen där jag trivs, är fullt medveten om det, men jag trivs ju i Lund också! Haha, längtar jättemycket efter svettluften på Gerdahallen! :)

Saknar mina vänner! Mina kära! Men vilken fantastisk känsla det är! Har aldrig riktigt gjort det innan! Alltid velat vara borta eftersom det inte varit kul att vara hemma, men nu börjar det visst ändras något på min insida! Börjar kanske så smått inse att livet är bra där hemma… Kanske längtar lite efter det också… Kanske blir ganska najs att komma hem så småningom?

Vad härligt!

;)

*love*

/patita