FELIZ NAVIDAD!

Sitter vid köksbordet i det kalla köket, husets kallaste rum, och har just socialiserat på facebook över en kopp varm choklad och en lussekatt... Juldagens morgon, fridens morgon...

Rasmus o jag är tillbaka i Quito efter våra fyra dagar i Amazonas och Sani Lodge. Frukost har serverats där som senast kl 6 varje morgon, så 6:45 vaknade jag nu med kramp i magen och behövde smyga upp o äta en första frukost. Rasmus sover som ett barn i den breda sängen under det rosa överkastet. Ingen snö på taken, men bara tomten (jag alltså...) är vaken...
Det kändes inte särskilt juligt i Amazonas, men igår hade vi en riktigt mysig kväll med familjen och några nära släktingar. Marta fick slita som ett djur i köket och såg väldigt trött ut redan kl 17, men middagen kl 20:30 var jättefin, jättegod och väldigt hjärtevarm. Det bjöds på en BAMSEkalkon, fantastiskt god potatisgratäng, vegetarisk lasagne (skulle snarare kalla det grönsaker gratinerade med ostsås), ris, pistachesås (!) och hemmagjord rödkål, direkt från trädgården! Rasmus o jag bidrog med glögg innan maten, 64 lussekatter (på RIKTIG saffran som Rasmus hade med sig från Sverige!) till efterrätt och som julklapp till alla gäster, samt att pappa Oswaldo fick slå sönder pepparkakshuset vi satte ihop för några dagar sen - till gästernas förtjusning, och mamma Julietas bestörtning eftersom det stod på ett väldigt fint och dyrt fat...
Efter maten blev jag otroligt trött och satt och nickade till vid bordet, medan Rasmus fick följa med sonen David upp på hans rum o leka med hans nya Playstation 3.

Jag fortsatte vara sjuk i Amazonas och började bli riktigt bra först samma dag som det var dags att åka hem, dvs igår. På förmiddagarna gick Rasmus o jag på långsamma djungelvandringar med vår alldeles egen guide Danny, men på eftermiddagarna fick jag sova i vårt tält medan Raasmus o Danny kunde gå på snabbare o längre vandringar. Har varit en underlig sjuka och eftersom det är tredje gången på två månader har jag börjat undra om de är kopplade till varandra. I Sani Lodge träffade vi en rolig, überbrittisk familj med mamma, pappa o två unga tonåringar, som har bott i Kenya o Indien, varit på fem kontinenter och nu bor i Spanien. Mamman var tämligen erfaren på området tropiska sjukdomar och började prata magparasiter med mig, vilket skrämde upp mig en del, fast det var bra tips... Jag älskar fortfarande Sani Lodge och tror efter att se på Rasmus ansikte att han gör det också. Han ska få vara gästskribent här på bloggen när han får tid, så han får berätta sin egen version också!

Det blev inte lika många myggbett på benen under detta besök, men desto fler på ryggen och i sidan, på den tunna huden över revbenen. Kliar likväl som f*n... Fick se en enorm kajman denna gången, precis bredvid bryggan vid campingen där vi sov... Om du håller ut armarna framför dig i en oval, som en ballerina, så vet du hur stort kajmanens huvud var... Själva kroppen uppskattade Danny till fyra meter, och sen tillkommer svansen som brukar vara nästan lika lång som kroppen... he... *svälj...* Jag träffade ju min gode vän guiden Jeremy från Sani Lodge i Quito, dagarna innan Rasmus skulle komma, och han berättade att de hade fått två anacondor hängandes runt lodgen. Lyckligtvis slapp vi stöta på dem denna gången, men en annan guide berättade att ecuadorianska anacondor kan bli 6-7 meter långa, medan de brasilianska dito kan bli det dubbla... Det är f*n inte möjligt!!! En 14 meter lång orm finns bara inte!!! Den längsta man fångat var tydligen så fet att man precis kunde sluta armarna runt den... ursäkta språket, men herrejävlar...
Vi fick istället se en skorpion som någon hittat precis utanför restaurangen. En annan brittisk kvinna berättade då att en kille osm nyss bott på campingen hade haft en i sin stövel. Han hade skakat stöveln ordentligt för att se till att det inte var nåt djur i den innan han tog den på sig, men skorpionen klängde sig fast i stöveln och var kvar när han körde ner sin fot i den. Dock hade skorpionen av skakandet hamnat uppochner och högg stöveln i sulan istället för i killens fot... *svälj igen...* Den svarta skorpionen, vilket detta var, är lite större och lite mindre giftig, men de små rödbruna skorpionerna kan man tydligen dö av...
Vi stötte såklart på fler kongamyror, vilka smärtar och ger feber i upp till 24 timmar, andra bitande myrsorter, samt myggor och getingar - men annars var det lugnt! ;) Rasmus såg en landsköldpadda mitt på stigen under en eftermiddagshike med Danny, och när Rasmus o jag gick på toa mitt i natten såg vi en agouti på bara några meters avständ. Den ser ut som en vildsvinskulting; brun med vita prickar i tre ränder på sidan, men med mycket pinnigare och längre ben. Vi såg två av dess mindre släktingar på en vandirng också, men de är otroligt snabba och prasslar i väg som ett streck innan man riktigt hinner se dem. En massa fåglar hann vi också med, samt en liten fladdermusunge som hängde på en stolsrygg i baren en morgon. Stolen flyttades utomhus och sent på eftermiddagen började den röra lite på sig och flög så småningom iväg. Jättesöt! Med en enorm uppnäsa och nästintill genomskinliga stora öron... :)

Medan jag var sjuk denna gången var jag väldigt kraftlös och trött och hela vår resa vi nu har framför oss verkade jättetung och grå. Men nu när jag kunnat stå upp i hela två timmar och baka lussekatter, kunnat tänka klart och till och med sjunga tillsammans med Rasmus så börjar livet se ljusare ut igen. Under förmiddagen idag behöver vi ägna den mesta tiden åt att packa, eftersom vi nu lämnar husets säkra väggar för att vara backpackers och leva i våra ryggsäckar i tre veckor. Vi ska röra oss mellan 4 500 meter, som är högsta punkten på Inkaleden i Peru, och varma vindar på havsnivå på Galápagos, så det kräver sin lilla planering...

Idag, Juldagen, ska vi ta en buss som går från den stora farliga busstationen i Quito kl 13:30, för att åka till Riobamba. Det är en stad som ligger rakt söderut, uppe i Anderna, men till skillnad från Quito ligger det inte i en dal utan på en platå, vilket gör att kalla vindar viner rätt igenom stan. Mmmm... Förhoppningsvis kommer vi dit en halvtimme innan biljettluckan på tågstationen stänger, så att vi kan köpa tågbiljetter till Riobamba-Alausí påföljande morgon. Om allt går som vi hoppas så sover vi på nåt billigt ställe i Riobamba ikväll och tar tåget vidare söderut kl 7 på Annandag Jul. Detta tåg går längs en del av den korta järnvägssträcka som finns i Ecuador. Tågräls byggdes först i mitten av 1900-talet i detta land, men på grund av jordskred (mkt because of El Niño-störtregn) och jordbävningar finns det bara en begränsad sträcka i Anderna kvar. Tåget vi ska åka är bara en vagn eller två, men där man får åka på taket längs det som kallas Avenida de los volcanes - Vulkanavenyn. Vi kommer förhoppningsvis att se t.ex. Ecuadors högsta vulkan Chimborazo som med sina 6 268 meter sägs vara den punkt på Jorden som är närmast solen - 2,1 km närmare än Mount Everest (enligt wikipedia...). Chimborazo betraktas idag som en inaktiv vulkan och finns med i Ecuadors statsvapen.

På eftermiddagen nån gång (beror på hur många gånger tåget spårar ur) kommer vi fram till byn Alausí och kommer därifrån fortsätta med buss till Cuenca, Ecuadors tredje största stad och andra stadskärna som är UNESCO-skyddad. Sen har vi 26-30 december att disponera fritt mellan Cuenca och största staden Guayaquil, eftersom vi kommer att flyga från Guayaquil till Cusco i Peru vid 18-tiden den 30 december. Det är en flygning som är otroligt muppig eftersom den tar typ 13 timmar (hela natten...) och inkluderar byte i både Lima och Arequipa. Men så var den också den billigaste biljetten vi kunde hitta... Framme i Cusco på morgonen den 31 december kommer vi att leta hostel samt träffa vår Inkaledsguide för breafing. Kl 5 på morgonen den 1 januari bär det sen av för fyra dagars vandrande på Inkaleden samt besök i Machu Picchu! Vi funderar på att försöka stanna en dag till i Aguas calientes, byn nedanför den gamla inkastaden, och sen besöka Titicacasjön på nåt vis, men mer detaljer om det kommer när vi har några! :) Tillbaka från Cusco till Guayaquil gäller iaf den 10 januari, en natt i Guayaquil och sen 6 dagar på Galápagos 11-16 januari. Direkt tillbaka till Quito därifrån, en dags souvernirshopping i Quito och sen flyger Rasmus hem den 18 januari, med landning på Kastrup kl 17 den 21 januari - han ska leka på Manhattan på vägen...

Så ser planen ut! Sen får vi se vad som händer...

De två första veckorna efter att Rasmus åker vet jag inte riktigt vad jag ska göra än, har några sköna alternativ att välja mellan, men sen har jag fått anställning som massageinstruktör på lodgen Black Sheep Inn 2-15 februari. Känns som jag har berättat det redan?... Nåja... Har köpt två stora flaskor Johnson & Johnson baby oil med lavendel- respektive äppeldoft för att ta med som massageolja!

Nu kommer mobilen att pipa om 22 minuter och dagen börja för Rasmus o mig.

Det doftar äventyr!...

:)

*varma varma julkramar* på er alla, nära och kära!

Glad att ni finns...

/anka