Sitter återigen på mitt rosa överkast i mitt kalla rum på bottenvåningen och har laptopen i knät. Men för första gången sitter jag inte ensam här. Jag har en arm om mina axlar och ibland hörs ljud som inte jag är upphov till.

Rasmus är här...

Kan knappt fatta det, fast han sitter kloss intill mig, andas och vänder blad i sin bok.

Det har varit några galet fulla dagar i Quito sen jag kom hem från Polylepis. Åkte därifrån i förväg med ett pensionerat par från Guayaquil, Anita y Vicente. Första kvinnan jag träffat i Ecuador med samma namn som min mamma - fast det är spanskt! Polylepis var interssant och miljön så fantastiskt vacker, men jag orkade bara inte ta in det. Det blev för mycket, slutspurta med hjärnan har jag aldrig haft lätt för... Jag kände mig bara så rastlös och malplacerad, och med en god väns ord i mina tankar så vågade jag avvika från planen och lämna lodgen tidigare än beräknat. Fick svar på (nästan) alla frågor, så varför stanna längre om det inte känns rätt?

I Quito hade jag turen att springa på o lyckas träffa olika vänner, bland annat min guide från första lodgen: Sani Lodge i Amazonas. Han heter Jeremy, har ett brokigt ursprung som innefattar både Kanada, USA, England och Peru, han är innehavare av tre olika naitonaliteter (och pass) och känns som en underbart nära bror. Jättekul att få träffa honom igen, även om det var i betongdjungeln denna gången!
Jag träffade även Moe, guiden från vår utflykt till Cotopaxi, och fick bland annat följa med honom och testa klättring. Tänkte på kusin Lina o hennes Anders hela tiden! :) Klättringen utfördes i ett "klättringsgym" vilket var en källare med ca 2 m i takhöjd och hundratals olika formade grepp på väggarna. Jag tänkte att det inte kan vara så svårt eftersom det är så lågt i tak och alltså inte klättring uppför en hög vägg med linor och grejer - men ack så fel jag hade! Idag har jag gnällt lite randomly över träningsvärk på de konstigaste ställen o Rasmus har knådat mig lite, bland annat på insidan av underarmarna...
Vi gjorde Quito idag! Upp kl 7:50, frukost, prat med Marta, packa ryggsäck, borsta tänderna och ut genom dörren. Tog ganska lång tid idag, men jag förutspår en väl invand rutin om inte ens en vecka, då vi båda helt enkelt svisch, svisch, svisch - "Klar!", "Jag med!", "Bra, då går vi!"... ;)

Vi inledde dagen med att bekräfta och betala vårt besök på min första ecolodge Sani Lodge! Vi kommer att åka dit på söndag morgon den 21 dec (flyg... but I have my strong reasons!), bo på deras camping plats denna gången, och återvända kl 13 på julafton, lokal tid. Ha! Kalle Anka! Fast 6 timmar försent... Men vi kommer kanske uppleva den första kortfilmen live istället! Den där Kalle Anka är i djungeln för en fotoexpedition och försöker fotografera fåglar! A-la-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-di-a! :D Sen klättrade vi upp i la Basílica de..., en av Centro Histórico's hundratals kyrkor. Vi kysstes på platsen jag förutbestämt när jag var där med spanskaklassen för två månader sen, och vi sjöng julsånger i stämmor uppe i klocktornet. Gud som jag saknat att sjunga! Att sjunga i stämmor med nån! Att sjunga med Rasmus!!!
Efter vår trerätterslunch för 2 dollar per person på helt okej restaurang mitt i smeten i Gamla Stan, så gick vi till Plaza Grande och besökte Palácio del Gobierno: Regeringspalatset. President Correa arbetar här, men just idag var han i Brasilien för en reunión de presidentes del America del Sur. Attans... Men vi fick se den stora mosaiktavlan av Guayasamín, en av Ecuadors största konstnärer ("Oj! Vad vägde han då?", sa Rasmus...), som visar conquistadoren Fransisco de Orellana's upptäcktsfärd som förste europé längs hela Amazonasfloden. Han började här i Quito, i mars 1541, och en staty visar var han stod när han pekade och sa "Ditåt!" och drog iväg med sina mannar. Med många indígenas hjälp nådde han Atlanten i augusti 1542. Vilken resa!

Resplanen för Rasmus o mig efter Sani Lodge ser ut som sådan att vi är 24 timmar i Quito med familjen (bakar lussekatter med RIKTIG saffran och bjuder på glögg med Rasmus glöggessens!) och sen tar vi en buss söderut till Riobamba kl 13:30 på Juldagen. Förhoppningsvis kommer vi fram en halvtimme innan biljettluckan stänger, så att vi kan köpa biljetter till tåget från Riobamba till Alausí på kvällen den 25e och inte behöver vaknar i tid för att köa kl 5 den 26e. Mer om tåget kommer att komma i senare blogginlägg! ;) På kvällen den 26e anländer vi förhoppningsvis Cuenca och är sedan där o i Guayaquil tills vi flyger från Guayaquil till Cusco i Perú på kvällen 30e. Sedan är det tre dagars vandring på Inkaleden samt en dag i Maccu Picchu - med start kl 5 den 1 januari. Blir nog första gången sen jag var fem år som jag inte kommer vara vaken på tolvslaget... Men vi har pratat om att sätta väckarklockan på 23:55, skåla i champagne och sen somna om... ;)

Allt är bra, jag älskar Ecuador, jag älskar Rasmus och vårt reseäventyr tillsammans har just börjat!

Ska bara fatta det också...

;)

Varmaste tankarna och kramarna till käraste Claudie som har fått låta sin Håkan gå...

/anka