Hola!

Sitter pa det, enligt Rasmus, sunkigaste internetcaféet ever, i Cuenca, Ecuadors tredje största stad. Vi letar febrilt efter telefonnumret till bussbolaget som kan köra oss till nationalparken Cajas imorgon bitti, medan skärmen flimrar i regnbagens alla färger och sidorna laddas langsammare än en snigel som saktar ner i en kurva.

;)

I förrgar tog vi bussen pa eftermiddagen till Riobamba, Ecuadors fjärde största stad, o hamnade mitt i en festival à la Kiviks marknad men i mindre skala. Vi went berserk bland standen eftersom det var sa billigt att leka! Rasmus favoritlekar var en automat man pluppade ner 5 cents mynt i som skulle putta ner andra mynt sa att man fick vinst i form av ett myntregn (om man hade tur...), samt ett rejs med studsbollar; när en gubbe smällde en träbit i taket av korrugerad plat gick starten för atta olikfärgade studsbollar som skulle ta sig ner för en slingrande bana fullspikad med spikar - jattespännande! Vi vann inget där, men pa ett ställe där man skulle kasta ringar runt flaskhalsar vann jag en Pilsener, Ecuadors mest salda öl. Fast ickeöldrickare som jag är sa bad jag att fa byta den mot en persikojuice... ;)

Nästa morgon gick vi upp kl 5:20 för att vara vid taget kl 5:45 och fa bra platser pa taket. Det var redan nagra turister där när vi kom och fler hann strömma till innan taget avgick kl 7. Resan bjöd verkligen pa underbara vyer över stora dalar och magnifika bergssidor. När vi anlände i Riobamba kvällen innan sag vi att vulkanen Tungurahua hade ett utbrott med ett stooooort moln av aska som reste sig upp mot himlen och spreds med vindarna söderut, men tyvärr fick vi inte beskada det mer fran tagtaket... Taxishauffören berättade att turister erbjuds turer pa kvallen till ett ställe där man kan beskada lava o glödande stenar som skjuts ur vulkanen fran säkert avstand... Cooooolt!!! :D

Efter närmare sex timmar av tittande, sjungande, pratande, bytande av ställning samt korta sovstunder, var vi framme i Alausí och pabörjade den kända sträckan El nariz del Diablo; Djävulens näsa. Denna tagsträcka var en av de första att öppnas i Ecuador och stod färdig 1904. Sträckan kallas sa eftersom den är "minst lika skräckinjagande som the devil´s nose itself!" da den utgörs av switchbacks fram och tillbaka längs en tämligen steep mountain side. Och där sitter man oa taket med bara en metallpinne mellan sig och stupet nedanför och tänker pa alla stackars satar som dog för att denna räls skulle kunna färdigställas... Nere i dalen passerar man tre hus som heter Sibambe, varefter taget stannar för kissepaus o fotograferande av den hissnande mountian side´n - innan det vänder och kör tillbaka till Alausí...

Efter atta timmar klev vi (äntligen...) av taget och kunde andas bara lite bil- o bussavgaser pa gatan istället för diesellokets mörka rök. Vi köpte en pizza tillsammans med en tjej fran Berlin som gör internship pa ett sjukhus i Riobamba, innan vi klev pa bussen till Cuenca och ytterligare 4,5 timmes sittande pa skumpigt fordon... ;)

Vi har delat hostelrum med RIobambatjejen, som idag for vidare till Gayaquil, samt en 18-aring fran Bedford, England, som aldrig varit utanför Europa, men nu reser jorden runt pa egen hand i 9 manader. Han ar rolig, men ser ut som värsta turiststereotypen med sina flipflops, Billabongshorts, färgglad t-shirt och näsan i sin Lonely Planet bok... Idag besökte vi en Panama hat factory och där slog han sa klart till för att spä pa sin utstyrsel desto mer! ;)

Nu ska Rasmus o jag kolla vad det gar för filmer med engelskt tal pa biografen här intill innan vi träffar Bedford-Greg for dinner. Hur det gick med nationalparken Cajas kommer vi förhoppningsvis kunna berätta fran Guayaquil!

Varma kramar till alla mitt i mellandagsrean!

*abrazos calientes*

/razz y anka