Förändring

Jag lämnade tillbaka nycklarna till mitt gamla korridorrum på Kämnärsrätten idag och är nu helt inflyttad tillsammans med Rasmus i en studentlägenhetstvåa på kollegiet Michael Hansen. Det ligger precis söder om LTH så man cyklar in till AF-borgen på 5 minuter. Lund är inte så stort... men lägenheten ligger iaf mer centralt än min gamla korridor!

Jag har mest klagat över mitt boende i korridoren och det är så underbart rent och fint i vårt nya kök, men ändå kändes det lite sorgset att stänga dörren till det renstädade rummet och låta ytterdörren slå igen efter mig i förmiddags när besiktningen var klar. Jag har ju bott i korren halva min studietid i Lund och väldigt mycket av mitt liv som student är förknippat till den... Så många minnen som jag nu kommer ett stort steg ifrån. Visserligen både dåliga o roliga minnen, men de bra vill man ju ha kvar... Som då Jocke kastade en stekpanna mot mig ute vid cykelstället kl 4 på morgonen, festen med Nintendo-tema då man såg hoppande svampar överallt, sena uppekvällar i köket med te o djupt filosofiskt prat, när hela korridoren såg på film och vi låg huller om buller på madrasser o filtar o kuddar framför TV'n - och det var där jag bodde när jag gick med i Spexet och det var där som Rasmus o jag sov i samma säng för första gången... Nostalgiskt... Det var mitt första boende i Lund eftersom jag hade en lägenhet i Malmö första läsåret, och det blev stor skillnad på kompisumgänget när jag väl flyttade dit.
"Kom över på fika!"
"Jag är där om 5 minuter!"
"Du, vill du hänga med till Willys?"
Såna grejer blev plötsligt möjliga när jag bodde så mycket närmare mina nya kompisar och det betydde väldigt mycket för mig då.

Visst finns minnena kvar och visst finns det inget som säger att det som komma skall inte är minst lika bra som det som har varit (tack o lov...) - men ändå... Det gamla kommer lite längre bort och det nya har man ju ingen uppfattning om... I stunder som denna blickar jag hellre bakåt än framåt och separationsångesten gror friskt i den saftiga vemodigheten...

*djupt andetag*

Men nya tag, frisk luft i lungorna och en positiv framtidssyn - heja, heja!
Man kan inte gräva ner sig i det förgångna, vare sig det har varit bra eller dåligt... Finns det inte ett kinesiskt ordspråk som lyder ungefär: "Minns igår, dröm om imorgon, lev idag".

Tur att man har simultankapacitet...