WOAAAA!!!

Bara t-t-t-t-tre dagar kvar! Hur gick det här till?? Det ska ju vara JÄTTELÄÄÄÄÄÄNGE tills jag ska åka till Sydamerika! D-d-d... K-k-k-k... m-m-men, men, men... eeh...
*andas som en svettandes kvinna med värkar, två korta andetag, ett låååångt, två korta, ett lååångt...*

Okej, okej, jag visste att det här skulle hända. Bara ta det lugnt! Allt ordnar sig, allt ordnar sig...

Var en gång till på Apoteket idag. Hämtade ut malariamedicinen förra veckan, men kom på att jag ju inte köpt allergitabletter och vätskeersättning. Det sa de på förberedelsekursen att det är bra att ha med sig om man skulle få turistdiarré eller annan variant av dito.
Och regnstället hänger på tork nere i torkrummet i källaren här på Michael Hansens Kollegium, det trygga, säkra, stabila, gamla Michael Hansen. Varför åker jag härifrån??? Här finns ju det jag kommit på att jag vill ha efter de senaste årens terapi och hårsliteri!

...

Men gillar inte jag äventyr?
Visst är väl jag en äventyrlig tjej, en sportig och lite tuff tjej som gillar utmaningar och spännande natur? Jag brukar väl tänka att jag är det? Då får jag väl leva upp till det då, annars blir jag ju besviken på mig själv!... Där kom det igen ja, det gamla talesättet:

"Man ångrar bara det man inte gjorde!"

Den är bra den...

Fick visst lite resfeberpanik ikväll, troligtvis på grund av att jag är trött efter en ihållande grav förkylning, nervös inför resan och under en eftermiddag på stan möter fem olika vänner som alla säger
"Ska inte du resa snart??"
"Jo, på fredag..."
"På FREDAG? Det är ju JÄTTESNART!!"
"Jo..."
"Är du NERVÖÖÖÖÖS!?"

Vad tror de?

Och ovanpå det är de alla underbara vänner som jag kommer att sakna så mycket! En trygghet, en glädje och en inspiration som jag nu kommer att vara utan i hela tre månader innan Rasmus kommer... För jag kommer ju inte umgås med NÅN, jag kommer inte träffa eller se eller ens säga hej till nån annan under hela tiden jag är i Ecuador...

Hahaa, det är ju inte sant! Vilken bra taktik det är att använda omvänd psykologi på sig själv!
Den metoden måste jag komma ihåg...

Fick även nedanstående lilla mail från min kontaktperson Rene idag:

Annika

I already have dates and when to start with the jungle lodges.

Sani Lodge October 24 through 31 (www.sanilodge.com)

Napo Wildlife Center October 31 to November the 7th (www.napowildlifecenter.com)
Both lodges are close to each other. That`s why is very easy to jump from one lodge to the other at the same day.

Think about how is gonna be the transportation on the day in. Are u going to take the plane (25 min. $ 60,00 one way) or bus the night before (9 hours, $ 10,00 one way).

I will keep u informed as soon as I get more news from my friends.

Regards,

Rene

"Hohooo!" tänkte jag och gick genast in på lodges'arnas hemsidor. Vilka bilder!! Ni måste kolla! Särskilt videon som finns att klicka på på Sani Lodge's hemsida är väl värd ett kik!
Men en liten stund efter draget i smilbanden kom istället prestationsångesten:
"Shit!" Jag kan ju ingenting om detta! Jag måste läsa, läsa, läsa!! Jag måste imponera på dem när jag kommer, tänk om de förväntar sig att jag är en expert som typ ska göra en MKB (miljökonsekvensbeskrivning) eller nåt åt dem gratis när de ger mig sån rabatt på boendet och har nåden att ta emot mig över huvud taget! Vad har jag gjort fram till nu!? Flyttat o jobbat o haft feber o huvudet fyllt av snor? Vad är det för taffliga ursäkter?? Börja läsa på för f*n!"

Men jag måste ju krama Rasmus en gång till... Han är ju en prins och jag... jag behöver krama honom en gång till... och han kanske behöver det också... en gång till... man lever ju bara en gång... Var det inte nån klok kines som sa att man inte ska ta livet på så stort allvar? Men på tillräckligt allvar för att våga leva det? Jag vill leva mitt liv! Och i det ingår att krama Rasmus!

Nu ska jag gå och krama Rasmus...

Sov gott alla!

P.S. Jag kommer nog att flyga ut till lodges'arna fast det inte alls är miljövänligt, men det är på grund av de varningar jag hört från flera håll om att man inte ska åka nattbuss över Anderna, dels på grund av risken att chauffören somnar och dels på grund av risken av att gäng stoppar bussarna och rånar alla passagerarna. Är man tillräckligt när Colombia så kan det vara gerilla som kidnappar utvalda passagerare också... så, jag är ledsen, men jag tar flyget... Denna gången...