Tio dagar kvar till avfärd.

Känner mig ganska redo rent praktiskt. Har kvar att hämta ut malariatabletter på Apoteket samt impregnera mitt gamla regnställ. Är det verkligen inget annat?

Har fixat visum, försäkring för hela resan (om bara Rasmus ringer sitt försäkringsbolag o kollar om jag kan få joina hans hemförsäkring som sambo), shoppat upp halva Apoteket, köpt regnskydd till vandringsryggsäcken, har kontaktkonverterare så att jag kan få el till bl.a. datorn, anmält mig till spanskaskola, pratat med Julieta hos vars familj jag ska få bo gratis (på obestämd tid, hoppas jag...) och förankrat den relationen lite mer, fått en massa saker av mamma som jag kan ge bort som present dels till Julietas familj och dels till min kontaktperson Rene som fixar in mig på ecolodges och förhandlar om priserna åt mig. Han har två barn som är 12 och 14 år och han har arbetat som guide på ett antal ecolodges innan han började forska i biologi ute i Amazonas. Mer än så vet jag inte om honom så det känns lite knivigt att leta upp en bra present... Funderat på en flaska svensk Punsch, men om ecuadorianerna inte dricker alkohol så kan det bli lite genant kanske... Mailade Julieta och frågade om det var en svensk tradition att ge bort alkohol i present eller om den kan tillämpas globalt, men har tyvärr inte fått svar på frågan...

Rasmus o jag har verkligen fått fram ett hem nu, tack vare en redig möbelleverans av pappa i helgen. Han kom ner med två gamla sängar från Stockholm och så hämtade vi en gammal soffa hos mamma, så tillsammans med de två bokhyllorna vi köpte på Blocket förra veckan så snubblar man inte över flyttkartonger hela tiden utan kan röra sig relativt fritt i vår tvåa! Känns jättebra att vi hunnit rota oss lite tillsammans innan jag åker...

Har förresten frågat folk lite här och var vad de tänker om att jag föredrar att Rasmus har en kille som inneboende hellre än en tjej. Somliga (mest tjejer) har svarat "Gud, jag förstår dig precis!", medan andra (mest killar) har sagt "Gud, jag fattar verkligen inte varför tjejer får för sig sånt!".

Kände mig inte särskilt mycket klokare av den undersökningen.

Men så sa en bekant "Om förhållandet inte fungerar efter tre månader med en tredje person i närheten så kanske det inte skulle ha hållt ändå..."

Fast är inte det lite cyniskt? Jag vill ju inte tvinga Rasmus att stanna hos mig, särskilt inte om han nu skulle falla för någon annan. Men å andra sidan är det som med godis; man blir inte alls lika sugen på godis om man inte har det framför näsan...

Hm...

Men vi har pratat om det och Rasmus verkar lugn så då blir jag också lugn. Han påpekade dock att jag ju ska bo med Julietas storebror David, 27 år, medan föräldrarna är iväg en vecka och att han lika väl skulle kunna protestera mot det. Men då kontrade jag med att det inte alls är samma sak!...

;)

Det löser sig... Bara Rasmus är lycklig så är jag lycklig...

Har köpt ny mobil som ska kunna fungera i Ecuador också och något av det första jag gjorde var att ta en fin bild av Rasmus för att ha som bakgrund på telefonen. Så det löser sig...