Dag 2.

Känns som vecka 2...

Vaknade kl 8:30 igår, och trodde att det var ungefär samma tid när jag vaknade idag, men nej, klockan var 11... Kom ut i köket samtidigt med madre (mor) y (och) hija (dotter) för sen frukost. Njöt det rosa slimet med havregryn igen, men fick även färskpressad apelsinjuice, nästintill fettfri ost och färska, ecuadorianska jordgubbar... Känns som sommarlov!

Vid doze y media (halv ett) åkte madre, hija y yo (jag) för att rösta. Kände mig som en internationell journalist som bevakade valet... Vi rullade iväg i deras mörkblå Mercedes längs Avenida 6 de Diciembre (avenyn "sjätte december", den dag 1535 då spanjorerna kom till stan de grundade den 15 oktober från en annan stad...) mot den skola där Julieta den äldre skulle rösta. En massa folk på gatorna runt omkring, korta ecuadorianer och ännu kortare indianer, och så vakter beväpnade med maskingevär... Julieta den yngre sa att det var "for your protection", men jag kan inte direkt säga att jag kände mig tryggare... Tvärs över gatan från skolan var några trevåningshus med lägenheter och på muren som omgärdade dem hade byggarna murat fast stora bitar av krossat glas, upprätt, tätt tätt längs hela kanten... "It's for their protection!"

Hm...

Gatan var kantad av försäljare med helado (glass), dricka, godis, majs i 20 varianter, grillat grishuvud - och laminatorer! Det är nämligen obligatoriskt att rösta, så när du gjort din medborgerliga plikt får du en liten lapp som du behöver om du till exempel ska ansöka om visum eller andra myndighetsdokument. Så många laminerar sina röstkvitton för att de inte ska nötas och vikas i plånboken!
Om man inte röstar får man betala böter. Det ligger på ungefär $15 = ca 100 SEK, men ökar med tiden tills du faktiskt betalar... Julieta har aldrig röstat tidigare eftersom hon började läsa på universitet på Island efter gymnasiet, och varje gång har hon fått betala när hon kommit tillbaka till Ecuador... Surt!
Röstningen var som sagt om en ny riksdag (constitución?), så i bilen mellan skolorna pratade vi lite om det politiska läget i landet. Julieta den yngre berättade att folk i allmänhet är väldigt religiösa katoliker och att den nuvarande riksdagen är konservativ. Bland annat tror man inte på skilsmässor, aborter eller sex före äktenskapet.
"That's why you live with your parents until you get married!"
"Oh, so you don't move in together with your boyfriend for example? Like I just did?"
"Exactly!"
Kände hur det spände lite i nerverna, hur reagerar de på detta? Kastar de ut mig ur huset nu?

... tystnad...

"Is abortion illegal in Sweden?"
"No, it isn't..."
"But you can only do it for some reasons?"
"No, you can do it for any reason..."

*host*

Sen åkte vi till skolan där Julieta den yngre skulle rösta. Kom in genom en gigantisk metallport och framför oss öppnar sig en stor betonginnergård, omgärdad av fyravåningshus med balkongkorridorer längs hela sidorna. Och på var tionde meter står en vakt i kamouflageuniform och maskingevär. Kändes som en scen ur Schindler's List eller någon fängelsefilm... Medan Julieta letade upp rätt skolsal för henne att rösta i, gick jag några meter längs trottoaren till ett litet hål i muren där det stod en leende kille.
"Agua con gas, por favor?"
"Si. Quarenta, por favor..."
"Quarenta? Forty? Cents? Öööööh..."
Gav honom en dollar och fick sextio cent tillbaka. Och jag hade fört min första konversation på spanska helt på egen hand!! YEAH! Några minuter senare slog det mig att flaskan alltså kostat mindre än 3 spänn. En halvliter kolsyrat vatten! Loka, släng dig i väggen!

Igår åt jag lunch med mami (mormor) och David hos hans kusin Estrellita (= liten stjärna), hennes dotter Stephania med make Andrés, samt parets två veckor lilla bebis José Andrés. Tänkte hela tiden på mina vänner Staffan o Anna som ska ha sitt första barn om knappt två veckor... Vi fick fyra rätter av jättegod, tipical ecuadoriano, mat (bl.a. tre sorters majs), medan vi beundrade den lilla människan i hans barnvagn, i hans "gungstol", i mormor Estrellitas famn, i mamma Stephanias famn, i pappa Andrés famn, i Davids famn, och via ljudet från hans baby monitor när han låg i sin spjälsäng i föräldrarnas sovrum...
Efter maten satt vi alla i sofforna i la sala (vardagsrummet) och pratade. Eller, de andra pratade, på spanska, och jag lyssnade. Men det var kul, jag försökte hänga med, förstod lite här o där, och tyckte ändå att jag lärde känna folk lite bara genom att lyssna på deras röster och betrakta deras ansikten. Verkligen intressant!

Efter röstningen idag åkte vi och hämtade mami igen och åt lunch på hotellet som paret Muñoz äger. Det är ett jättefint, fyrstjärnigt hotell mitt i centrala Quito! Beställde först en potatissoppa med avocado, ägg och nästintill fettfri ost i. Jättegod, men ack så mättande! Eftersom de verkar vilja äta flera rätter till lunch trodde jag att det skulle komma in en liten skål med soppa, men denna var ganska stor! Så nästa rätt, pasta med ostsås, blev inte ens halväten... Tur att man fick hem resten i en doggy bag!
Under lunchen kom vi fyra kvinnor in på ämnet smycken och ringar. Mami undrade om jag hade någon och drog upp mina händer på bordet. På mitt vänstra ringfinger sitter sen tre dagar en glittrande ring i "silver" som jag fick av Rasmus sista kvällen hemma. Han hade just köpt den och en till sig själv på ICA, ur en godisautomat. Jag tycker att det är den vackraste ring jag nånsin sett. Mami sa genast "Oooooh, spanskaspanskaspanskaspanska!?" och mamma Julieta översatte "Is it an engagement ring?"...
Med tanke på det vi pratade om tidigare i bilen, att mami är ultrakonservativ och att jag inte vill stöta mig med familjen pluppade det ur mig ett "Sí!"...
"Oooooh!" kom det unisont från kvinnorna runt bordet, men jag räddade mig med ett förklarande "I WANT it to be!...".

*rodnar lätt*

Det är spännande att vara i Quito!