Hoj!

Har det gått två veckor redan? Hur gick det till? Det är ju min sista dag i Amazonas idag! Måste vara de senaste tre dygnen som screws up min tidsuppfattning. Fick matförgiftning vid frukosten i... tisdags måste det bli, och har sovit, svettats, haft ont i magen, mått illa, sovit, svettats och levt på yoghurt och lite ris sen dess. Mög...

Oj, kom av mig. Snälle Freddy i köket kom förbi och ville titta lite o prata lite och jag har försökt lära honom att säga "Mög" i tio minuter... Låter som [miuwg]...

Rasmus har fått sin första vaccinationsomgång! Det betyder att det inte är så långt kvar tills han kommer! Wohoooo!! Måste räkna... 5 veckor o 5 dagar!!! Mindre än hälften! Tror jag... vänta... Ha, jag kom till Ecuador för 5 veckor och 6 dagar sen!... Bra tajming!

Nåja, Amazonas är fortfarande mitt natural habitat, fast jag just nu bara vill sluta svettas, få vila i ett svalt rum och låta mina 50 myggbett per ben läka ut.

För en vecka sen bytte jag ju ecolodge genom att få skjuts en knapp timme uppför den mäktiga Napofloden. Kändes lite svidande att byta kanot, eftersom jag trivts så bra på Sani, men allt har ju sin tid... Blev sen paddlad av två indígenas uppför en liiiiiten flodfåra, en timme mellan tät regnskog på båda sidor. Såg huatsins (stinky turkey-fågeln som ser precis ut som en Pterodactyl), golden mantled tamarins, en lååååång röd orm på en gren ovanför vattnet, typ en meter från kanoten, och passerade ett jätteutterbo! Det finns alltså uttrar i Amazonas! Coolt!
Anlände vid lagunen som Napo Wildlife Center ligger vid, och möttes av managern Fausto och den klotrunde bartendern Marcelo. Fausto visade mig runt lite snabbt och var jag skulle sova. Jag delar hus med de tvåspråkiga guiderna (nästan alla är från Quito), och har alltså bott med 2-5 gubbar denna veckan. Ingen fara med det, förutom att den senast anlände snarkar som en dromedar...
Kom på vid första lunchen att jag glömt säga att jag är vegetarian så jag frågade så snällt jag kunde om de möjligtvis hade något vegetariskt. Fausto hajade till och sa
"What? You don't eat meat?"
"Eh, no..."
"Pig?"
"No..."
"Chicken?"
"No..."
"Fish?"
"No..."
"Shrimp?"
"No..."
"Calamari?"
"No... I'm sorry...?"
Då spände han sina kalla ögon i mig och sa på väsande spanska, utan minsta vink av humor "Tu vas a morir de hambre!" = Du kommer att dö av hunger...

Ångrade inte alls att jag bytt ecolodge...

Ganska snabbt mötte jag dock två engelsmän från Cornwall som var lika tokiga som värsta Var Gladspexarna, och vi hade väldigt roligt tillsammans. Tyvärr stannade de, som de flesta gäster, bara tre nätter, men vi klaffade direkt och pratade, pratade, pratade! En av dem berättade under en en-timmes vandring genom regnskogen om när hans föräldrar skiljde sig (när han var 12-14 år, precis som jag!), om hur han, när han var 19 år, gjort slut med sin flickvän och nästa dag hade flickvännen hängt sig, samt hur han för två år sen blivit diagnosticerad med testikelcancer, fått en testikel bortopererad och genomgått kemoterapi o mått pyton. Allt inom loppet av 27 år. Men denna kille är någon av de mest glada personer jag nånsin träffat. En helt otrolig människa som trots alla motgångar och hårdheter ler mot världen, ser med hopp på framtiden och tar de chanser han får till att njuta av livet! Till exempel, för att avdramatisera sin cancer och göra det öppet att tala om sjukdomen har han startat en grupp på facebook för de som fått känna på hans silikonprotes...

Jag är fortfarande mållös...

Men så glad! Man kan bara smittas av honom! :)

Jag älskar Amazonas!

Har under mina två veckor här sett sex olika sorters apor, söta små salamandrar, en helt äkta, vild jättetarantella, ödlor, fåglar, fåglar, fåglar, grooooodor!!, och en massa annat smått o gott. Oh, kajmanerna så klart! Man paddlar ut i kanot efter middagen och har med sig ficklampa, och med hjälp av reflexionen från deras ögon, en orangegul fläck, kan man se var de är nånstans. Och hur många de är! Jisses! Vid Sani Lodge hörde vi ett stort plask och drog oss ditåt. Ett av kajmanernas självförsvar är att ligga helt stilla och se ut som en trädstam (inte gren, alltså...) och plasket var från en stoooor kajman som just fångat en fisk. Nu låg den där, med huvudet och svansen ovanför vattenytan och en nyfångad död fisk i munnen. Tagen på bar gärning, som en unge i skafferiet med en kaka i vardera handen...

En av apsorterna vi sett är såklart Herr Nilssons släktingar! Heter squirrel monkey på engelska och alltså inte skull monkey (dödskalleapa), men är tokigt lika Herr Nilsson så jag vill tro att det är samma sort. De lever i stora grupper på 10-100 djur och jag har fått chans att se dem flera gånger, både vid Sani och här vid NWC. Fantastiskt! Har fångat en övergång mellan två träd ovanför den lilla flodfåran med kameran, så det finns en videosnutt att se för den som är sugen. Med ljudeffekter från oss i kanoten! :)

Här på Napo Wildlife Center är jag uppkopplad med mitt wireless till ecolodgens satellit. Funkar, men ack så långsamt. Som att komma tillbaka till högstadiet och Lunarstorm via mammas modem... ;)

Snart dags för middag - och mer yoghurt! Mår jag inte bra på lördag besöker jag en läkare i Quito, men troligtvis åker jag vidare till nästa ecolodge på måndag morgon. Den heter Alandaluz och ligger ungefär mitt på kusten, strax söder om staden Puerto López. Från Puerto López kan man göra dagsturer till ön Isla de la Plata (Silverön, eller Kosingön). Den kallas även FattigmansGalapagos eftersom den har de flesta djurarter som Galapagos har, men ligger på dagstursavstånd och är inte alls så svidande dyr. Hoppas hinna ta mig dit...
Känner mig inte jättesugen på att kastas vidare till ännu en ecolodge, men jag behöver nog bara hämta krafter i Quito så kommer nyfikenheten och ivern på köpet...

Oh, nyheten att Obama vann har nått Amazonas (via Sydsvenskan.se). Otroligt!!! Hoppade högt på stolen och klappade händerna, varpå servitören Juan frågar om jag ville att Obama skulle vinna. "Eh, yes..."

;)

*svettiga djungelkramar på er alla*