Ett steg närmare. Ett litet, men lite större än att ströläsa om myror i Amazonas. Fast lite mindre än att få stipendiet eller faktiskt köpa flygbiljett enkel väg till Sydamerika.

Det lilla steget kommer nog att kännas lite molande i ett par dagar eftersom det hade som följd att jag fick tre små plåster på min vänstra axel. På deltoideus posterior om man ska vara mer korrekt. Men nu är jag vaccinerad mot Gula Febern, Tyfoid samt Polio (för femte gången tydligen...). Och 630 kr fattigare. Men hellre det än att bli sjuk mitt i djungeln med två dagars skumpig resa till närmsta läkare... Det sa infektionsläkaren också och skrev även ut ett recept på malariabehandling. 12 små piller som ska slukas under tre dagar. För bara 450 kr.
Fast som sagt, hellre betala än att bli sjuk mitt i djungeln utan läkare.

Tur att man KAN betala.
Med tanke på alla de som INTE kan...

Fast på vägen tillbaka till Miljöstrategiska enheten o ytterligare några timmars praktikarbete så ploppade tanken upp i mitt huvud att det var något helt annat i sprutorna än vad som stod på de små glasflaskorna! För min inre syn hör jag hur sjuksköterskan tänker "Hum-ti-dum, se normal o lugn o glad ut, så anar flickan ingenting. Jag hjälper ju bara världen att bli fri från västvärldens konsumerande, ignoranta drägg... Jag gör fullständigt rätt i att pumpa in lite sprittande HIV i alla små människor som kommer o sätter sig här på min gröna stol! Och så kommer världen att bli mycket ljusare o renare o bättre när det inte finns så många hemska, förgörande människor kvar! Hum-ti-dum-ti-dum..."
Jag var på väg att frysa till mitt på gågatan, men nej Annika, inte tänka så! Är det gjort så är det gjort och du kan inte "göra bort" det - men det HAR inte hänt! Bara lugn, bara lugn... Hör Rasmus trygga, mjuka röst o se hans snälla blick, var bara lugn... Sååå ja...

he...

Hum-ti-dum var det ja...