Det är så många som har varit i kontakt med Ecuador på ett eller annat sätt!

Sen jag fick mitt stipendium har jag fått tips från höger o vänster om folk jag kan fråga, prata med, träffa eller ringa. Ganska häftigt, med tanke på att landet är drygt hälften av Sveriges storlek och drunknar i jättekontinenten Sydamerika jämfört med bamseländerna Brasilien, Argentina, Colombia, Venezuela, Peru o Chile... Idag ska jag träffa en tjej från Ecuador som läser i Lund just nu på IIIEE - International Institute of Industrial Environmental Economics. Mina kursare och jag läste en kurs i industriell miljöekonomi där för ett drygt år sen och man lärde sig ändå aldrig helt att rabbla institutionens namn... Men det var spännande att vara i de gamla lokalerna som från början hyste en bank och/eller ett försäkringsbolag. Där finns ett bankvalvs metertjocka metalldörr och i salen vi hade föreläsningar i är det högt i tak, några skånska städers stadsvapen hänger på väggarna och en gigantisk matta värd över 2 miljoner kronor brer ut sig över golvet. Första dagen fick vi veta att de föredrog att vi torkade av skorna innan vi gick in i salen...
Monica som jag ska träffa idag är en av de många internationella studenter som läser på Miljöinstitutet (som det också kan kallas...). Det var roligt att som svensk vara i minoritet i förhållande till antalet icke-svenskar på en institution mitt i Lund! Skratt låter annorlunda när de kommer från någon som har ett annat modersmål, tror jag. Kanske på grund av att satsmelodin ofta är annorlunda? Och i de pampiga lokalerna ekade de olika skratten och blev till en glad gröt som studsade mellan väggarna... Härligt!

Av någon anledning har jag inte direkt föreställt mig människorna i Ecuador som skrattandes, kom jag på nu... Varför inte? Har sett människor till vardags i mina tankar, men visst skrattar man till vardags? Herregud, man ska ju skratta varje dag!

Får se om jag kan få Monica att fnissa lite när vi ses i eftermiddag. Hon har förresten läst här i ett år nu, men hade inte lagt märke till att det står ett träd mitt på Stortorget. Det är helt ensamt och när man står under det ser man inga andra träd, förutom tre-fyra stycken längst bort på andra sidan torget, men de är avskärmade av bänkar, överbelamrade cykelställ och en minst lika överbelamrad uteservering. Och det ensamma trädet är inte särskilt stort heller. Tur att det sitter folk på bänken under det varje dag, om än bara en liten stund...