Nej, så kan det väl inte vara? Jag har ju inte vilat mig...
- Tågluff med en miljon nya intryck varje dag, skyltar och pratande människor som man inte alls förstår, ständig planering - och planering av planering - samt mil på mil av gående, inte sällan med tuuuuung packning på ryggen. Fantastiskt, men inte helt ojobbigt!...
- Sommarspex med intensiva repetitioner i en vecka för att sedan bära, bära, bära, tänka, resa tält, organisera, ropa och sjunga - och sedan packa, plocka ner tält, tänka, organisera och bära, bära, bära... Förutom alla föreställningar som kräver fokus och energi. Roligt, men inte helt ojobbigt!...
- Hartzö med en massa nära och kära som man vill prata med, organisering för att åka ut på ett skär, vilket skär?, äta fillunch, bada och torka, fika, bada och torka igen, laga middag, äta middag, umgås, umgås, umgås, uppleva natur som fyller sinnena så intensivt att bröstkorgen spränger, filosofera och varva ner... Också längta efter Rasmus, och sen få dit Rasmus o då få ihop tid och organisation för att visa honom alltalltallt som jag älskar och har växt upp med och som är mitt paradis! Underbart, men inte helt ojobbigt!...
- Och sen vidare till Rasmus's sommarställe med allt vad det innebär av släktingar på hög, nya intryck, kulturhistoria, underbar natur och kaffekalas som innehåller en försvinnande liten procent kaffe i förhållande till övrigt ätbart. Namn, namn, namn och släktrelationer på korsan och tvärsan! Och så mitt livs första "riktiga" festival: Urkult! Sova i tält, planera och organisera, komma överens, tända stormkök, göra gröt på stormkök, diska stormkök, hämta vatten, dricka vatten, leta upp bra band, lyssna på band (inte alltid bra...), dansa, skratta, äta, leka och leta, leta, leta. Spännande, men inte helt ojobbigt!...
Och nu är jag tillbaka i Lund för tre intensiva dagars packning av mitt rum inför ihopflytten med Rasmus. Fast de tre dagarna är nästan slut och jag ska iväg igen för att volontärarbeta i Stockholm på World Water Week (vilket inte har ett dugg att göra med Vattenfestivalen) en dryg vecka. Och avsluta det äventyret med ytterligare en släktträff (klanen Arnling) på Västgötaslätten. Komma hem och packa intensivt några dagar innan flytten är ett faktum, städa ur mitt gamla rum och skratta ett rått farväl till korridorsköket, för evigt dömt att vara ett fläckarnas, bananflugornas och klibbigheternas högborg (iaf så länge där bor 10 killar bland de 12 rummen, om man får vara så krass... Men talar man av erfarenhet så är man väl inte lika diskriminerande?...). Och sen är det plötsligt dags för andra mötet med min handledare. Hinner jag skriva de tre första kapitlen på min uppsats till dess, så som han föreslog (i mina öron "krävde") senast vi sågs, mitt i brinnande sommarspexrep?
I don't think so...
*djup suck*
Jag behöver semester...
